En dag kom de stora barnen till förskolan och höll en konsert för bebisarna.
Freya Chokladkanin spelade fiol och Tiffany Sidenkatt spelade cello.
Bebisarna tyckte att spelade jättefint.
”De stora barnen är så duktiga", sa de.
De ville också lära sig spela olika musikinstrument, precis som Freya och Tiffany.
Ekorrbebisen Ambrose och chokladkaninbebisen Crème var mest entusiastiska av alla.
De ville så gärna lära sig spela lika bra som de stora barnen.
När konserten var slut plockade Ambrose och Crème upp Tiffanys cello och Freyas fiol när ingen såg det.
”Shh”, sa de till de andra bebisarna. ”Säg inget till någon!”
Crème och Ambrose drog med stråkarna över strängarna på cellon och fiolen, precis som Freya och Tiffany hade gjort.
”Gniiiiiiiiiiiiiiiik!” lät fiolen.
”Gnaaaaaaaaak!” kom det från cellon.
Det lät inte alls som på konserten!
”Ånej!”, sa Crème och Ambrose. ”Vi har tagit sönder instrumenten!”
De skyndade sig att lägga tillbaka fiolen och cellon precis där de hade legat.
De andra bebisarna började leka och busa igen, men Crème och Ambrose var ledsna och ville inte vara med.
”Vad är det som har hänt?” frågade deras fröken, mamma Goskanin.
”Vi har tagit sönder Freyas fiol och Tiffanys cello”, snyftade Crème och Ambrose. ”Förlåt!!”
”Var inte ledsna”, sa mamma Goskanin och log. ”De är inte alls trasiga. Det är jättesvårt att spela fiol och cello. Man måste öva mycket för att det ska låta fint.”
Sedan fick mamma Goskanin en strålande idé.
”Jag vet hur bebisarna kan ha roligt och spela instrument”, tänkte hon.
Hon bad några i byn att hjälpa henne att göra speciella presenter till bebisarna – små instrument som passade till dem!
Det var cymbaler och xylofoner och alla möjliga instrument i fina färger. Bebisarna blev överlyckliga!
Från och med den dagen kunde byborna höra hur bebisarna övade på sina instrument varje dag.
Och sedan en vacker dag höll de en egen konsert!
Alla i byn kom och lyssnade och njöt av den fina musiken.
Mamma Goskanin spelade på pianot och bebisarna spelade allt vad de kunde på sina instrument. Alla klappade i händerna och ropade ”bravo” när konserten var slut. Bebisarna var jättestolta – deras dröm hade blivit verklighet!
Slut